when we all fell apart

ångesten sänker sig, sänker mig, när man fått höra, fått se. hur det är egentligen, hur du har det egentligen. att det kan bli så, vara så. helt enkelt, så svårt, att veta. hur fan skulle jag veta? hur fan kunde jag, du eller någon inte veta? vad man ska göra när det är så här, när du beter dig såhär. man kan tro att det är du, bara som du är. man kan tro att det är jag, som jag är. är det mitt fel? kanske.. tankarna snurrar och jag börjar undra, börjar inse. det är kanske mitt fel. att det blivit såhär, att det är såhär just nu. ingen vet. men jag vet, att det känns förjävligt.

under en stund, en liten. jag glömmer allt. tänker inte, känner inte, vet inte. jag är inte i nuet. det känns bra.

men när man kommer på det. i bråkdelen av en sekund, så är allt borta. det är inte så bra som man låtsas att det är. man kan ju alltid försöka gömma allt, men det brukar alltid ge större sår. de värker, ostoppbart.

jag ränsar alla min känslor. försöker glömma allt, ta nya tag. fast jag vet att det är svårt, för svårt. men jag
försöker. jag ska göra allt för dig. för oss. och jag hoppas jag får turen med mig. att vi kan fixa oss igenom det här, du och jag. jag hoppas ... hoppas så jävla mycket att 2010 blir ett bättre år.

/ jossan

Kommentarer
Postat av: fanny

ngt du vill prata om ? <33

2009-12-31 @ 20:41:49
URL: http://ffannynilsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0